Venezuela Amazon

Nytt hem Vi köpte Jaffa när hon var 2 år gammal. I alla fall tror vi det är en hon.....till motsats är bevisat. Hennes förre detta matte och husse trodde också att hon var en hona. Hon föddes på sommaren år 2002, och är en föräldramatad venezuela amazon.

Som alla föräldramatade gojor är även denna väldigt skeptisk mot främlingar, men redan efter andra dagen hemma hos oss smakade hon på mina fingrar... ...och då menar jag verkligen smakade! INTE bet, så vi har hopp om att hon så småningom kommer att bli så nyfiken på oss att hon själv kommer till oss.

Små framsteg Efter bara någon dag hos oss fick jag, matte, klappa henne på huvudet, klia henne på nacken.....men hennes rygg fick jag inte röra. Fåglar är rädda om sina ryggar, eftersom det är där rovdjur attackerar, och speciellt föräldramatade fåglar har sina naturliga instinkter kvar......så det var inget konstigt i att jag inte fick röra Jaffa över vingarna. Efter lite mer än en vecka hos oss, landade Jaffa på soffbordet, och tittade sig nyfiket omkring. Vi håller på regeln att vi låter gojorna komma till oss istället för att tränga oss på.

Besöket på bordet upprepades några gånger, men Jaffa flög alltid tillbaka till buren. Så hamnade hon i soffan under sina flygningar, och detta inte av misstag! Hon hamnade rakt i mitt knä..... är det inte så att man bara smälter? Vi tog det försiktigt till att börja med, och Jaffa visade hela tiden att hon ville tillbringa mer och mer tid tillsammans med oss, nja inte oss direkt....utan mig. När hon såg mig sprang hon till mig och när hon till slut blev mer våghalsig av sig så flög hon till mig. Så det första som hände mig när jag kom hem från jobbet var i princip att Jaffa landade antingen på min axel eller på mitt huvud.

Detta till den grad att vår föräldramatade morhuvade papegoja blev lite småsur.....han ville ju också vara med!!!!! Sträckte man fram näven mot Jaffa och sade till henne "kom Jaffa, kom då", hände det ibland att Jaffa faktiskt kom flygande.

Dessa ord har inte vi lärt Jaffa, utan de måste hon ha snappat upp hos sin förra ägare, men eftersom hon kunde dem fortsatte vi att uppmuntra henne att säga dem, och lade till lite nya ord... ..och Jaffa har visat sig vara en riktig snackare, hon snackar och skrattar och visslar till oss. Hennes sista vissling hon har lärt sig är en busvissling, en riktig låg, nästan försynt busvissling.Vi såg att lilla Klumpe blev lite butter av att Jaffa hela tiden fick all uppmärksamhet av matte, och såg noga till att Klumpe fick vara med där Jaffa var. Till en början med blev det lite gruff mellan Jaffa och Klumpe....men tiden gick och dessa två busfrön lärde känna varandra. Så en vacker dag såg vi helt plötsligt något som vi bara kunde drömma om!!!!, vi såg lilla Klumpe bli fnattad av Jaffa.

Första gången vi såg Jaffa komma i närheten av Klumpe med sin näbb höll vi andan.....vad skulle hända nu???? Men lilla Klumpe tog det hela med ro, och djur brukar ju känna om de skall vara rädda för något eller ej. När vi sedan såg Jaffa böja på huvudet och låta Klumpe klia sig i huvudet blev vi jätteglada.....dessa två hade blivit kompisar.

Kompisar Nu har Klumpe tagit över all öppnande av oöppnade pennor hos Jaffa, naturligtvis får jag också fnatta henne, men hon föredrar att Klumpe gör det. Just för tillfället är Jaffa inne i ett busigt stadium, nu när hon känner sig trygg hos oss är det ju tid för att testa gränser. Men hon är ändå en kär liten fågel som kommer flygande till matte på kommando. Hon har även låtit sig läggas på rygg, men än så länge vill hon inte stanna där speciellt länge.

Det allra värsta lilla Jaffa vet är att klippa klorna, och när det skall göras måste matte överlista Jaffa. Ja, vad gör man, ni som har djur vet att klor måste klippas även om pippin inte gillar detta. Men efter alla ledsamheter går det att trösta den lilla damen genom antingen en dusch eller genom att kela med henne och klia henne under vingarna eller smeka henne över vingarna och snacka lite goja med gojan. Jaffa har lite problem med sin husse, men med lite jobb hoppas vi komma över det problemet. Vi ser små, små framsteg på den fronten.....men sånt tar tid hos en fågel. Kelen dam Det kan man inte tro att en amazon kan vara. Men faktum är att Jaffa har lärt av vår kakadua att kela är kul. Nu har hon sina perioder då hon kommer flygande, skal bli kliad under vingarna, vill bli lagd på rygg.....och kliad på magen. När hon får nog flyger hon iväg....men efter ett litet tag kommer hon tillbaka igen. Det är ingen tvekan om det....amazoner kan vara kelna fåglar de med.

Nu närmar sig våren med stormsteg, och den här första våren Jaffa är med oss skall hon få komma ut i trädgården och strosa på gräsmattan och klättra i träd. Eftersom vi har fler stora fåglar hemma, och kakaduan är van sedan tidigare att bli vingklippt på sommaren, har vi beslutat att vingklippa samtliga gojor här hemma.....och detta av den orsaken att ingen skall ha möjlighet att trakassera den andre. Sen kan vi ta ut våra pippisar i trädgården, och på lite utflykter. Jaffa, som aldrig har varit utomhus utan bur, tog jag utanför dörren för första gången igår. Hon är inte vingklippt än, så jag höll i unga frökens fötter med ena handen och med den andra handen över hennes vingar. Jag hade inte behövt bekymra mig.... för lilla fröken ville inte ens titta ut på den vackra vårdagen, hon ville in i huset igen. Vi får ta det i små, små steg, för det är bra för fåglar att få komma ut i solen och inte bara att få se solen genom en fönsterruta. Men det är först när hon blir ordentligt vingklippt som jag kommer ta ut henne på alvar.

vill ni se mer bilder på Jaffa gå in på "lite foton" under rubriken "Jaffa"