Morhuvad papegoja

Vi har beslutat att ge den morhuvade papegojan en chans till och hoppas på att vår nya papegoja blir en mycket gammal papegoja, vår första morhuvade dog till vår stora bedrövelse efter bara en månad hos oss. Vår nya morhuvade heter Klumpe, eftersom han till och med är klumpigare än jag.

Klumpe kommer från en privat uppfödare, men är föräldramatad, DNA-testad och född i februari 2004. På grund av att Klumpe inte ville lämna holken frivilligt plockade hans föräldrar honom, därför ser han lite skabbig ut. Men detta är inget som vi bryr oss om, bara han är pigg och glad.

Ursprung Den morhuvade papegojan kommer ursprungligen från västra och centrala Afrika, där den lever i gles skog, på savannen eller på skogig åkermark.

diet Klumpe äter papegojblandning och mycket frukt, han är särskilt förtjust i äpple, päron, vindruvor och paté. Dessutom gillar han samma torkade frukter som vi äter på müslin, särskilt torkad papaja kan han göra mycket konster för att få. Som lite tillskottsfoder ger vi honom lite oskalade jordnötter som han gillar att massakrera.

Föräldramatad Klumpe har blivit föräldramatad och har aldrig vant sig vid att hanteras av näven som liten, och var mer rädd för näven än en handuppmatad fågel är, vilket är rätt naturligt. Men detta medförde att det var väldigt svårt att övertyga vår lilla bebis att näven inte var hans fiende. Klumpe har visat sig vara en riktig hårding, och har inte velat komma i närheten av näven alls. När han äntligen slutade vara rädd, började han istället trotsigt att vägra gå upp på näven. Nu krävdes mycket tålamod från vår sida.

Så en vacker dag började Klumpe vänja sig vid näven, han fick komma ut ur buren och kröp genas ihop vid halsen hos mig, gömde sig i mitt hår och gluttade fram mellan några hårstrån och låtsade som om han inte fanns. Vi hade så när tappat hoppet om att Klumpe någon gång skulle komma i närheten av att bli tam, men nu hoppas vi igen. Det tog lång tid för Klump att komma så här långt, men så är det nog med föräldramatade morhuvade papegojor. Skaffar man sig en handuppmatad goja från början har man halva jobbet gjort, men är gojan föräldramatad får man slita för att den skall lita på en.

Efter en tid köpte vi en fågel till, en kelsjuk albakakadua, och Klumpe blev mer och mer nyfiken på både oss och alban. Han kom ut oftare än förut och stannade på buren längre och längre och kunde till och med komma flygande till oss och sätta sig på våra axlar och pussas lite, men kela vill han fortfarande inte. Vi får helt enkelt ta det lugnt och försiktigt med den fågeln, nu när han äntligen visar tendenser till att bli en tam fågel. Visserligen tog det lång tid för Klumpe att våga sitta på axeln och komma oss närmare, så är det med föräldramatade gojor, men nu när han försiktigt börjar lita på oss skulle jag aldrig ge bort honom för en kelen handuppmatad morhuvad papegoja.

Den glädjen man upplever när en föräldramatad unge till slut efter mycket slit äntligen bestämmer sig för att ta steget ut till dig är obeskrivlig, men som sagt det tog lååååååång tid. Dessutom är Klumpe väldigt självständig och klarar att hitta på sysselsättning åt sig själv, det gjorde inte vår förra handuppmatade morhuvade papegoja. Lilla klumpe har hittat en kompis till sig, förutom oss. Han och Jaffa (Venezuela Amazon) kommer riktigt hyfsat överens. Klumpe har till och med övertagit rollen av penknäckare från mig. När vi först köpte Jaffa fick jag öppna hennes pennor, men sedan hon och Klumpe fann varandra är det slut med den saken....nu är det ytterst sällan jag får öppna några pennor.