Guldfasan

Guldfasanen tillhör gruppen ^"kragfasaner^" och är en lätt fågel för nybörjaruppfödaren, dessutom går han ihop med andra fåglar utan problem. De finns i vilt tillstånd i bergstrakterna i centrala och västra Kinas bergskedjor. De implanterades i Storbritannien i slutet av 1800-talet men i Sverige finns de inte i vilt tillstånd. Den vilda formen av guldfasan kallas för "röd guldfasan" i fångenskap, men eftersom guldfasanen har levt i fångenskap så länge har det bildats olika mutationer:

Gul guldfasan är en gul mutation där de röda områdena ersatts av gult.

Dunkel guldfasan här är de röda områdena mörkt rödbruna och färgen är mörkare än den normalfärgade.

Laxfärgad guldfasan är ljust rödbrun.

Kanelfärgad guldfasan är ljust brungul.

Trivsel
Guldfasaner håller till i yngre planteringar av tall- och lärkskog samt i blandskog med rik, tät undervegetation. Eftersom dessa fåglar trivs så bra i skogar (när de är fria), behöver de skyddas mot direkt solsken och blir alltså enbart tacksamma om man ,i deras bur, planterar in lite små granar, eller något annat grönt, där de kan gömma sig för den gassande solen. I vår bur har vi planterat låga vintergröna barrväxter, lite iris (som sällan hinner växa upp) och en syren. För att fåglarna skall få lite grönt in till buren brukar vi plocka maskrosblad till dem, och när vi klipper gräsmattan slänger vi in gräset till dem och detta är väldigt omtyckt.

Se upp för korsade fasaner
Guldfasanen är nära besläktad med diamantfasanen, dessa två fasansorter kan få ungar ihop och deras avkomma kommer att vara fertil. Korsar man dock dessa sorter förlorar man den renrasiga fasanen, vilket vore synd. Hos en renrasig guldfasan skall de översta stjärtfjädrarna vara prickmönstrade inte tvärrandiga.

Uppvaktning
I fågelvärlden, till skillnad från människovärlden, är det hanen som har de vackraste och färggladaste färgerna. När han på våren skall imponera på sin hona är det ett ett skådespel i klass med vilket bra TV-program som helst, han niger, fäller ut sin stora krage i en cirkel runt huvudet och väser för hönan. Men guldfasanen gillar att visa upp sig i hela sin glans även om ingen höna är närvarande. Det är inte utan att man kan kalla en guldfasan för en riktig "sprätthök".

Med lite tur, ger uppvaktningen upphov till befruktade ägg. Efter en lång ruvningstid, på ungefär 22-23 dagar, kommer det ut några kycklingar. Vissa hönor är mycket bra mödrar, men denna egenskap kan variera från höna till höna. Vår höna låg pall på äggen tills de kläcktes, och skulle det behövas skulle hon inte tveka att försvara sina ägg med näbbar och klor. När hon känner att ungarna är på väg börjar hon "prata" med dem och hennes kackel verkar både lugnande och uppmuntrande på ungarna.
Redan vid tio veckors ålder kan man könsbestämma kycklingarna genom att titta på irisen i ungarnas ögon, tupparnas börjar bli grå medan hönornas förblir bruna. Ungarna är utfärgade först andra året.