|
Våra övriga fåglar var inte lika glada i Gojan som vi var. Frida gömde sig bakom en gren och hoppades att hon var
osynlig. Men kom sedan fram när Stampe kom till hennes undsättning. Gojan var en nyfiken fågel, som måste vara med om allt man gjorde hemma. Vare sig vi åt eller jag satt vid staffliet och målade så var den lilla krabaten framme och ville hjälpa till. Att försöka äta en semla utan att Gojan fick en smakbit var helt uteslutet eftersom Gojan tog ett långt skutt så fort han såg att du hade mat......och sprang!!!!.....och om du inte gav honom en bit av din semla fick du snart papegojan i hela semlan. |
|
| Pommes gillade Gojan också. Trotts att vi försökte att inte ge honom överdrivet mycket onyttig mat var det svårt att motstå den lilla krabaten....det var ju ändå vår lilla bebis. Gojan var en nyfiken krabat som gillade att sitta på axeln. Husse har såna fina glasögon man kan försöka sitta på, och matte hade roliga örhängen som Gojan i sin iver bet sönder. |
| När Gojan gick bort gick det snabbt, han var sjuk en lördagsmorgon och död redan på kvällen, detta gjorde att vi började fundera på om Gojan inte fått en hjärnskakning på sina dagliga strapatser. Efter att ha pratat med flera uppfödare stärktes vår misstanke. Flera har via vår hemsida tagit kontakt med oss och berättat om just morhuvade papegojor som har gått bort för dem och alla är vi överens att vi saknar våra små skyddslingar väldigt mycket. |