Några busfrös äventyr

30/2 2010

Vilken snöig start på året vi har haft, i år kan det bara inte vara en enda människa i Sverige som klagar på snöbrist.....väl?
Jag längtar till våren, när snötäcket försvinner och det blir varmare och ljusare. Att ta med sig fåglarna ut till husvagnen i den här kylan vi har haft på femton minusgraden medför oerhörda problem! Detta har medfört att vi nästan inte alls har varit ute i husvagnen alls, vi kan inte utsätta våra fåglar för dessa kalla temperaturer och det tar ett tag att värma upp en husvagn från minusgrader till rumstemperaturer. Så jag längtar till den tid då vi kan vara ute i husvagnen igen. Till dess får både jag och ni nöja er med dessa härliga bilder.

Kajsa har lagt detta års första ägg och ruvar det väldigt entusiastigt. Hon hade blivit en underbar mor om hon hade levt ute i det vilda! Hon flyger rundor i huset och är otroligt frustrerad på den här långa och mörka vintern. För tillfället tycker hon att hon skall sova hos oss i vårt sovrum så hon springer allt hon kan och hoppar upp i sängarna sen sparkar hon och slåss enda tills hon kommer ned under täcket. När hon väl kommit ned under täcket nipprar hon i den personen hon råkar krypa intill....för att vissa sin uppskattning (detta är förmodligen ett naturligt beteende för kakaduor som vill visa uppskattning). Ärligt talat så borde Kajsa gå på en kurs där hon lär sig att hon faktisk är en fågel och inte en människa!

Kajsa har helt enkelt missuppfattat sin roll här i livet. Till och med faktumet att hon inte pratar i meningar eller förstår vad hon säger hindrar inte henne från att göra sig HELT förstådd. Detta är ett märkligt, om man tänker på att det faktiskt finns människor som inte har problem med talförmågan men ändå har svårigheter att göra sig förstådda! Det kanske förhåller sig så att vår kakadua är mer människa än vi någonsin kommer att bli. Att krypa in i ärmen på morgonrocken, som på bilden här bredvid, är en favorit och en mycket vanlig syn här hemma. Kajsa kryper så långt in i ärmen som hon bara kommer och går inte ut självmant så Peter får resa sig och skaka ut fågeln!

Jaffa och Klumpe är riktiga pinor just nu. Jag känner knappast igen våra små gullegrisar. De lyssnar inte. Jaffa kommer inte upp på handen när han blir tillsagd. Dessutom attackerar han allt och alla när han känner för det. Busfröna flyger överallt och sätter sig överallt där de INTE får. Om t.ex. Klumpe beslutar sig för att vara en pina, jaaaaaa då hjälper Jaffa så gärna till. Jag är helt övertygad att alla ni papegojägare som läser detta känner igen er. Vi kan inte äta en enda måltid utan att våra busar kommer och snor mat. Ibland får man bara så nog!!!!! Jaff är hela 7 år nu så jag förmodar att detta bara är en fas som alla papegojor går igenom...............en fas då de intill sprängningsgränsen testar sin ägares tålamod. Tro mig, jag är inte känd för mitt tålamods skull, så jag lider fruktansvärt. Men jag hoppas att eftersom Kajsas jobbiga fas har gått över (i stort sätt) så kommer den här fasen också att gå över, och detta innan jag börjar riva mitt hår.

18/8 2010

Äntligen sommar och vackert väder. Vackert väder, jaaaa inte kan vi klaga på att det är kallt i alla fall. Det går knappast att sova för att det är för varmt ute och i husvagnen är det ingen svalka att få. Trotts att jag duschat fåglarna minst en gång per dag för att ge dem lite svalka har de varit jättevarma. Jag begriper inte hur de överhuvudtaget klarar sig i de sydliga länderna där det alltid är lika varmt som sommaren 2010 i Sverige. I år har jag på allvar lärt mig att uppskatta den något svalare Svenska sommaren.
Det här året kommer nog gå till historen som året då det inte gick att få tag på vare sig luftkonditioneringar eller fläktar i affärerna för att allt var slutsålt. Vi har fått tag på luftkonditinering, vilket är en stor tur för både oss och våra fåglar. Vi resonerade att vi prioriterar att sova gott om nätterna och köpte en luftkonditioneringen.

Vi har fått en liten bekant här på campingen. Varje dag har vi en liten kaja som kommer på besök till oss och vill ha mat. Den lilla stackaren har förmodligen blivit förkyld i den här värmen för han nyser alldeles förfärligt. Så inte blir ni förvånade över att vi har döpt den lilla kajungen till "Prosit". varenda gång han kommer på besök nyser han förskräckligt och annonserar på detta sätt sin ankomst.

Det är då vår uppgift att ge honom lite mat som han äter med med god apptit för att sedan se bedjande på oss och vilja ha mer. Vad tror ni? Nyser han på riktigt eller nyser han för att tigga mat? Ibland undrar vi själva. En annan rolig kompis vi har precis utanför husvagnen är en igelkott eller snarare en hel igelkottfamilj. Vad kan jag säga? Djuren gillar oss helt enkellt.

Igelkottarna bor i en hög med högt gräs och gamla löv vid foten av en ek och är helt underbara. Vi går upp tidigt på morgonen och kan då se hela familjen lufta sig i den tidiga morgonluften. När det senare på dagen blir lite varmare gömmer de undan sig för solen. Vi är lite taskiga och talar inte om för folk att vi sett vår lilla igelkottfamilj för vi vill att våra kottar skall bli lämnade ifred, själva tycker vi det är roligt att få se de små växa och bli mer och mer självständiga.

Kajsa njuter av all uppmärksamhet hon får på campingen. Det finns inte många som när de ser henne i tältet kan gå förbi utan att stanna och titta, och vår spelivink är inte sen att utnyttja uppmärksamheten för att få visa upp sina konster. Ibland snackar hon också och då blir alla helt förtjusta. Sån är nu kakaduernas lott att de som ser dem blir helt betagna av dem, detta ger så många vandringspokaler bland kakaduor. Det riktigt roliga är när det kommer fram folk till Kajsa som förstår vad det innebär att leva med en kakadua. Och för vår kakadua är det bara positivt att få se så många människor och lite uppmärksamhet från annat folk än oss.

För några år sedan när vi hade en väldigt skrikig och bitig fågel hemma och Kajsa var ny i huset fick vi idén att ta ut henne ut bland folk och in en helt annan omgivning än hennes egen, och jag måste säga att det förmodligen var den enda åtgärden vi hade kunna göra.............det var helt enkellt det rätta att göra. För här ute i husvagnen är fågeln helt annorlunda, hon uppträden mycket mer naturligt och fast hon är rädd för allt som hon inte känner igen (som till exempel fjärilar och flugor) så är hon en mer lugn och go fågel nu jämfört med när vi köpte henne.

Jaffa och Klumpe gillar också att vara ute i det fria. De är fulla av bus dagarna igenom, de är inte snövita som Kajsa så de blir inte riktigt lika beundrade men de bryr de sig inte om. Som ni ser på bilden kan man njuta av livet trotts att man inte blir beundrad. Jaffa har blivit riktigt aggresiv, de få människor som har gått i närheten av honom har han markerat mot när de försöker närma sig. Det är bara mig han fortfarande är lugnare mot. Detta beteende har vi fått förutspått skulle komma, och det kom också som ett brev på posten.