Några busfrös äventyr

23/2-2008

Tiden går fort, och ett nytt år har börjat. Vårstormarna är i full gång och vintern vill inte riktigt ge med sig, men i rabatterna syns klart och tydligt att våren är på väg, om än lite tidigt i år så är våren ändå på väg.

Mat krig har vi hela tiden här i huset. Nog tycker ni att jag kunde ha delat på våfflan. Om den hade varit i tre delar hade alla fått sin egen del och ingen hade slagit om maten, detta hade ju varit rätt logiskt. Den som tänker så vet sannerligen inte mycket om fåglar. Om våra bäbisar hade fått en liten bit av våfflan var, hade de ändå slagits om en och samma (mindre bit) av våfflan, detta hade de gjort enligt den första lagen i papegojornas stora lagbok som lyder: ”1.Om jag såg det först så är det bara mitt"

Klumpe har blivit väldigt hussig, just nu är han otroligt svartsjuk på Kajsa, han vill vara husses fågel och gör allt han kan för att jaga bort Kajsa från husse. Hans temperament är det heller inget fel på. Han beter sig som en stor Ara istället för en liten morhuvad papegoja. Möjligtvis går han efter andra papegojregeln: "2. Jag var här först så jag är störst". Han var ju faktiskt den första papegojan här i huset, meeeen tja, papegojregler har nog inget med den vanliga logiken att göra.

Kajsa ser fram emot våren och sommaren, precis som vi gör. Men det enda hon ser är mörker ute, vi längtar alla efter att ljuset skall komma tillbaka igen. Kanske sitter hon i fönstret och drömmer om en ny campingsäsong.....jag vet i alla fall att både matte och husse vill åka ut och campa så snart det bara är möjligt igen.
Kajsa har blivit en riktig plåsterlapp, hon följer oss överallt vi går, och hon flyger inte, fast hon kan, hon tultar fram till oss.....precis som en liten kelsjuk hundvalp, så jag antar att hon anser sig vara en "fågelhund" nu.

23/6-2008

Våren har kommit på allvar, och vi är som vanligt ute i husvagnen igen. Vihar faktiskt varit ute i husvagnen ända sedan snön har smält. Det är en sådan härlig känsla att komma ut igen efter den lååååånga vintern.

Klängrankan Kajsa lämnar inte husses sida en minut. Hon gillar fortfarande bara att bada i håret till husses stora förtret, vatten skyr hon fortfarande som pesten. Vi har försökt med allt för att få henne att bada, men förgäves, vi kan komma på hur vi skall få henne våt....frivilligt. Så snart får vi inse fakta att Kajsa aldrig kommer att falla till föga.
Fröken har redan varit ute i år och sprungit i gräset. Hon springer inte bara, utan har börjat med att skutta jämfota, både framåt och åt sidan. Hon gillar fortfarande att jaga fötter, som hon alltid har gjort, men har slutat att bita i dem när hon kommer ifatt dem.
Hon har börjat snacka riktigt mycket, och hon sjunger med. Jag tror inte hon skulle kunna vinna någon runda i "Idol", men hon skulle definitivt få massor av stilpoäng.

Tuffingen Klumpe går det ingen nöd på, han gör sitt bästa för att göra livet lite mer intressant för oss. Vi har/hade en utomhustermometer, till nyligen alltså. Helt plötsligt började termometern visa en temperatur på 40 grader utomhus, fast frosten nöp i näsan när man gick ut. Vid närmare inspektion av kabeln till termometern visade det sig att någon, vi vet inte vem, har tagit sönder det isolerande höljet och knipsat av en liten, liten, liten tråd från kabel......misstankarna riktades rätt omgående mot klumpe. För visserligen har han inte några händer, men hans näbb är ett mycket fint precisionsinstrument .....så HADE han varit människa skulle han nog ha blivit en kirurg. Hela 4 år har den här lilla busen hunnit bli nu.

Herr Jaff är en tuffing. Häromdagen låg matte sjuk och eländig på soffan och Jaff satt på mattes höft. Kajsa kom skuttande och skulle leka med matte men lilla kaxiga Jaff jagade bort henne så att matte fick ligga i lugn och ro och tycka synd om sig själv.

23/9-2008

Camping säsongen är över för den här gången, tiden går fort när man har roligt! Det är nästan otroligt att vi återigen närmar oss den kalla årstiden, men vi har en otroligt varm sommar att se bakåt på. En sommar som har bjudit på massor av myror och en uppsjö av jobbiga getingar.

Kajsa fortsätter att charma världen. Det finns inte en enda människa som inte ser denna stora, vita fågeln när hon sitter i förtältet och visar upp sig. Hon är duktig med att inte skrika i husvagnen men å andra sidan får hon den uppmärksamhet hon så gärna vill ha, så vad har hon egentligen att skrika om? Hon har lärt sig att göra "hi five" och hon snackar en massa. Nu kan vi riktigt urskilja att hon faktiskt säger "pappa". Hon har även lärt sig säga "mamma" och vi har hört att hon kan, men hon är ju sin pappas flicka....så naturligtvis vill hon bara säga "pappa".

Efter att vi hade kommit hem från årets campingsemester frågade jag Kajsa halvt på skoj, utan att förvänta mig något svar alls, "Kajsa, är det skönt att vara hemma igen?" Och döm min förvåning när Kajsa svarade (med eftertryck) "Jaaaaaaaaaaa!"
Jag tror helt enkelt inte den fågeln har nått sin fulla potential än, endera dagen kanske hon förvandlas till en människa, vad ror ni? För ibland kan jag faktisk inte anat än ta mig en riktig funderare på om inte Kajsa verkligen förstår vad man säger till henne.....för hon svarar faktiskt på våra frågor, utan att avvika från temat....märkligt.

Kajsa har blivit mer en lovligt bortskämd i sommar, på natten sov hon inte i sin egen bur längre! hon sov faktiskt under täcket med antingen matte eller husse. Jadå, ni läste alldeles rätt, hon sov faktiskt tillsammans med mig, utan att göra några försök till att hugga. Naturligtvis är hon inte helt tillförlitlig.............men dock, vi tar detta som ett klart framsteg. Detta har nog gått henne lite åt huvudet, för när hon kom hem från semestern ville hon fortsätta att sova med oss, det fick hon dock inte och då började hon demonstrera på klasiska kakaduamaneer.

Det är inte lätt att vara den minsta krabaten i vår familj. Det är kanske därför Klumpe har det mest färgstarka humöret. Han är den lilla parveln som har hittat på minst denna sommar. Bara han får sitta på husses ryggstöd är han nöjd med livet och ibland får husse sig ett litet tjuvnyp, totalt oprovocerat. Dessa dagar är husse och Klumpe lite aviga mot varandra, ungefär som när Jaffa ger mig ett tjuvnyp.
Vi har tagit ut honom lite så att han får springa lite i gräset, men detta gillade han inte alls. Jag har snickrat ihop lite gungor och leksaker till fåglarna och där sitter klumpe gärna och tuggar på träbarken.

Klumpe har även fått ett häftigt temperament, nuförtiden morrar han inte bara till oss utan han morrar även åt Jaffa. Men trotts att han morrar även åt honom så är det totalt omöjligt att hålla Jaffa och Klumpe åtskilda, de skulle helt enkelt skrika ihjäl sig efter varandra.
Jaffa har lärt sig nya ord, det är otroligt vad han lär sig fort! Venezuellor är ju inte så duktiga på att lära sig, men detta exemplar är nog undantaget. Snart lär vi få sår i öronen av alla tjatter han håller på med. Vi har faktiskt skällt lite på honom så naturligtvis skäller han på sig själv nu, han säger "kom då Kajsa", "Jessika", "Jaffa är söt", sen håller han på med att träna för jämnan på olika meningar, han har faktiskt riktiga samtal med sig själv. Naturligtvis har han fortsatt med att busvissla på folk,

och det är rätt kul med en busvisslande papegoja.
Han kan skratta åt folk, låta som en bäbis, pussas och mitt i allt kommer det ett "kors då!" och mycket, mycket mer. Och visst verkar det som om folk verkar gilla hans små "föreläsningar". Ibland har vi hört folk säger om äldre fåglar att de inte kan lära sig prata, men det är inte något vi har märkt av. Jaffa är nu 6 år och för varje år lär han sig bara mer och mer ord. Så istället för att säga att äldre fåglar inte lär sig prata kan man säga att det finns fåglar som kommer att lära sig prata och det finns fåglar som absolut inte kommer att lära sig prata hur man än bär sig åt.