|
Ett nytt Campingår har börjat och detta betyder nya äventyr för våra pippisar som naturligtvis får vara med. Alla pipisarna har varit ute i trädgården i år. De är inte vingklippta än så de har fått sitta i bur och transportsträckorna till och från buren har skett under sträng övervakan. Vi vill ju inte vara med om några olyckor. Men snart är fåglarna vingklippta och då kan de fritt få följa med oss ut och inte behöver de sitta i några tråkiga burar heller. |
|
Kajsa förvånade matte genom att bara vilja sitta hos mig när hon är i husvagnen. Hon sitter till och med uppe på axeln och blir fnattad. Detta tycker jag är rent av fantastiskt om man betänker hur Kajsa bet och attackerade mig när hon först kom till oss. Enligt mig är detta bara ett bevis på att beteenden kan ändras oavsett art av fågel. Naturligtvis är inte jag och Kajsa bästa kompisar, och för inte så länge sedan var hon på ett uruselt humör och jag fick mig ett bett för att jag inte fnattade henne utan pratade i telefon istället. Men den sorters utbrott kommer vi nog tvingas leva med. |
|
Hos Jaffa rusar fågelhormoner högt. Jaffa parar sig med allt, från leksaker till händer. Men det finns ingenting man kan göra åt detta, dessutom har hon fått ovanan att mata mina fingrar.....brrrr, äckligt. Dessutom har vi gjort en upptäckt som vi länge har misstänkt. Så jag kan meddela våra läsare att Jaffa är en kille, och eftersom hormonerna rasar hos Jaffa är han en rätt aggressiv kille också. |
|
Jaff är en riktig kelgris och älskar att campa, och alla som ser honom campa blir betagna när han säger puss, puss, puss till dem.
Hans fjäderdräkt blir finare för vart år som går och han lär sig massor av nya
ljud. Visslingar är hans absoluta favorit, men han lär sig även att prata, mer och mer. Han lär sig tyvärr också att gräla på sig själv (eftersom
vi ibland grälar på honom) och han har lärt sig lite svordomar, hmmmm.....inte SÅ bra, men vad gör man? Ett tips till er med papegojor är alltså att tänka lite på språket. |
|
Här intill ser ni en bild när Jaffa inte riktigt har tålamodet att vänta på sina slöa människor som tar såååååå lång tid på sig att göra sig klara för att
äntligen åka ut till husvagnen. Kort tid efter att den här bilden togs gav vi oss iväg allihopa, men jag kunde inte låta bli att visa hur tydligt Jaffa
visar vad han vill. |
|
Klumpe är en lite terror med vingar. Vi grälar på honom när han gör saker som han inte får, när sedan Jaffa gör exakt samma saker grälar han på Jaffa.
Han har lärt sig morra, och hade han inte varit så liten som han är skulle man kunna tänka sig att bli rädd för honom....som det nu är.....så är det
kört! Han haren aras karaktär men en morhuvads kropp, som tur är vet han inte sina begränsningar, ingen har talat om det för honom så att han förstår.... och vi tänker inte ens försöka. |
|
Han har lärt sig hur man härmar en gnisslande dörr, i början förstod vi inte att det var Klumpe som drev med oss.....men till slut begrep vi att det inte är dörrarna som gnisslar utan vår terror med vingar. Han är inne i den jobbiga åldern, har inte kommit ur den än. Kort sagt så ser vi fram emot att han lugnar ned sig snart. |
|
Vår vita skräck Kajsa har nog blivit lite modigare, jämfört med i fjol. Hon är fortfarande skrikig, men inte lika aggressiv. Det vi har upptäck är nog rätt vanligt för kakaduor. De är aggressiva för att de helt enkelt är super fega! (låter som människor, eller?). Men vi har gjort vårt bästa och jobbat på att Kajsa skall bli mindre feg. Nu vågar hon sig fram till leksakslådan, kan stiga upp och sätta sig på kanten och ta den leksak hon vill ha. Hon vågar gå ned från soffan fast det står saker på golvet som inte alltid har stått där. Hon går in i köket, fast vi har hängt ett draperi i vägen, hon är inte heller så känslig för färger längre.....men vi har fortfarande en lååååång väg att gå. |
|
Efter att vi hade avslutat campingårat passade Kajsa på att lägga ett ägg till, som hon troget ruvar. Vi låter henne ruva på ägget för att hon skall vila upp sig ordentligt efter sitt ägg läggande. |
|
Jaff är sig lik. Bortsätt att han blir mer vacker i fjäder dräkten varje gång han ruggar. Hans kinder har blivit mer orange nu, och för varje gång
det kommer nya fjädrar där blir han mer orange. Även det här året njöt han av vår campingsemester. Han lärde sig nya ljud och nya ord. Numera övar han på meningar, och vi väntar med spänd förundran på att han skall börja prata i meningar med oss. Han har även lärt sig mindre lämpade ord av oss, tja det var inte riktigt meningen men sånt är läget. En fråga som jag söker svar på fortfarande är varför det är lättare att lära en papegoja svära än att lära dem det "vårdade" språket. |
|
Klumpe, vår lilla förstörare, har blivit kär. Den lilla parveln tittar sig aldrig i spegeln, så tack och lov så ser han inte hur liten han egentligen är.
Vem har Klumpe blivit kär i?? JO, Klumpe är kär i Kajsa, hmmm. Han hat till och med ruvat på hennes ägg!! Tja, vi är inte riktigt förvånade, vi har ännu inte
råkat ut för normala husdjur. Men, men en morhuvad och en alba i ett par......hmm, det är lite magstarkt! |
|
Hur vi märkte denna något udda kärleksaffär? Klumpe har ingen favorit bland oss, han gillar att sitta både hos matte och husse, men vi märkte att han bara satt Hos matte när Kajsa var hos Matte, och vice versa när Kajsa var hos husse. Dessutom gör han sitt bästa för att få lov att putsa på Kajsas fjädrar, och gå in i hennes lilla tält på soffan. Jag är bara jätteglad att det inte är möjligt att dessa två får några ungar! Hur tror ni DEN avkomman skulle se ut! |
|
Kajsa är en liten kelgris, hon följer oss runt hela huset som en liten hundvalp. Ibland är hon ute ur buren hela dagen, även när vi är hemifrån. Finns vi inte hemma så ligger hon i soffan och vaktar huset, precis som en vakthund. Men denna vakthund har vingar! Vi har lärt oss att hon absolut inte rör det hon inte får röra, och går och äter och dricker i buren, när hon vill. Så vi lämnar henne hemma lös totalt utan fruktan för att något skall vara söndertuggat när vi kommer hem. De dagar vi låter henne vara lös kommer hon alltid till dörren till oss, sätter sig på skorna, och när vi ändå sätter på oss skorna, stiger hon av.....vinkar till oss, vi vinkar tillbaka....sen vänder hon på klacken och lullar tillbaka till soffan. Tja, har vi en fågelhund hemma eller? |
|
Till personligheten är hon också förvandlad, om man tänker på hur hon var närvi köpte henne. Ibland händer visserligen små olyckor och jag får mig ett hål i fingret. Men dessa olyckor händer mer sällan nu, det vi praktiserar är att vi ignorerar henne totalt efter en sådan incident. Visserligen kräver denna strategi mycket av oss men faktum kvarstår att denna strategi nog är den ända som fungerar på vår kakadufröken. |
|
En fundering som jag skulle vilja testa är att ta fröken ut på en "valpkurs"-typ, en sådan för fåglar. Det tror jag skulle kunna vara svaret på många av våra svårigheter. För (inte för att skryta eller något sådant) vår kakadua är en himla smart fågel. |