Några busfrös äventyr år 2005

14/5-2005

Våra tre papegojor har blivit vingklippta. De har under en längre tid vants vid att sitta utomhus i transportburen. Att alls komma ut i friska luften har varit en helt ny erfarenhet för både Klumpe och Jaffa. Så när vädret bara har tillåtit har alla gojorna fått andas frisk luft, och nu har vår trio (Jaffa, Kajsa och Klumpe) blivit vingklippta och kan njuta av friskluft utan att behöva sitta i någon transportbur.
Både Jaffa och Klumpe var lite skeptiska till att komma ut, båda darrade som asplöv för vinden, så vi fick ta det väldigt lugnt med dessa två. Efter några dagar vande sig både Jaffa och Klumpe vid att komma ut, de tittade nyfiket på den stora runda lampan som på människospråk heter "solen", och fann att det fanns andra fåglar som var ute och att det nog inte är så farligt att komma ut i friska luften. Kajsa är van sedan tidigare både att bli vingklippt och att få komma ut, så hon tyckte bara det kändes skönt att få andas frisk luft.
Det är något speciellt med att för första gången göra en syssla och dela den med sina skyddslingar. Våran trio har aldrig tidigare fått följa med oss ut i trädgården för att grilla, och nu fick de äntligen detta. De satt förundrat och tittade, än la de huvudet på sned och tittade åt ena hållet sen bytte de ställning och tittade åt andra hållet. Det fanns mycket att studera, och många nya ljud att lyssna till.

24/8-2005

Mycket har hänt sedan den här sidan uppdaterades sisst, men här kommer en sammanfattning om vad som händer med våra små odågor.
Man tror att bara för att man släpper ut sina fåglar i det gröna är det naturligt för dem att gilla naturen. Så är dock inte fallet. Klumpe fick vänja sig vid sin nya omgivning, och vid den stora gröna heltäckningsmattan som vi människor kallar gräs. Att strosa runt alldeles på egen hand sågs inte som något positiv. Matte var visserligen alltid i närheten för att hålla koll på rovfåglar, men riktigt kul var det inte att vara ute ändå.
Nu har Klumpe fått tillbaka sin flyggförmåga, så nästa gång han kommer ut i det fria blir först i nästa år, och då kanske han tycker att det är roligare. För av all natur tyckte han bäst om buren inomhus det här året. För det mesta är Klumpe och Jaffa oskiljaktiga, men ibland lyckas man ta ett och annat kort på båda fåglarna var för sig (vi funderar på att ändra deras namn till Helan och Halvan.....vore inte det passande?)
Jaffa vande sig rätt fort vid att vara ute, hon tittade sig runt nyfiket. Började kraxa med skatorna, mest gillade hon dock att bli duschad....det kunde vara ur en duschflaska, en vattenslang eller från regnat som föll. Då gav hon verkligen en riktig konsert med både dans och sång. Mest gillade hon dock att sitta på mattes axel och titta på omgivningen, det vill säga om hon inte fick chansen att bråka med Klumpe.
På det personliga planet så har Jaffa förändrats mycket. Hon har tagit efter sin storasyster albakakisen och börjat utforska golvet, numera stolpar hon oförskräckt runt huset på sina små klumpiga fötter, en härlig syn det kan jag försäkra. Mot husse har hon också blivit lite snällare.
Kajsa vänjer sig fortfarande vid matte, hon har slutat upp med sina attacker. För hon är tillräckligt smart för att fatta att biter hon matte blir det inget fnattande.....varken från matte eller husse. Som syns på bilden så ger vår attityd mot Kajsa resultat, hon klättrar numera gärna upp på "Mount mamma" när hon får chansen, och för det mesta uppför hon sig också. Detta betyder absolut inte att man kan lite till hundra procent på lilla damen ifråga, men det är ett steg i rätt riktning.
Kajsa har blivit hela 11 år nu. Hon gillar att vara ute och kan till och med stolpa ut genom altandörren alldeles på egen hand, något som vållar lite bekymmer för både matte och husse. Hon gillar fortfarande inte grönsaker, men gräs är kul att bita i. Ännu har hon inte upptäckt att hon fackiskt får gräva i gräsmattan, men det kommer nog.
Hon ser ut som en ängel fast ibland kan hon vara lite lynnig, då ställer hon sig i sin älskade bur längst in och vägrar att komma ut, och det hjälper minsann inte ett dugg att fjäska för lilla damen.

24/12-2005

Jaffa har börjat potträna sig själv, hon sneglar på storasystern Kajsa som nästan bara bajsar vid buren och gör likadant själv. Dock är pott träna inget vi uppmuntrar hos gojorna, men de lyssnar inte på oss inte.
Jaffa har lärt sig nya ljud. Numera kan hon vissla hela melodier. Dessutom säger hon "Nej", "Kajsa", "Kajsa kom" och låter som en duva.
Jaffa är lika trött på vintern som matte är, hon kommer till axeln och sover men hon vill inte kela alls. För det mesta sitter på buren och tjattrar. Det låter precis som om hon hade nya ord hon övande på......vi väntar med spänning. Jaffa kommer mer än gärna och smakar på vår mat när vi äter, och naturligtvis får man själv inte i sig någon mat förrän Jaffa har inspekterat vad som finns på talriken.
Kajsa har hittat nya nöjen här i livet. Hon har börjat leka mer och mer, men bara med avlagda sockar. Detta upptäckte vi när vi vek tvätt och Kajsa for på sockar......naturligtvis fick hon egna efter den händelsen......röda skall de vara, andra färger är inte lika roliga. Bäst gillar Kajsa när sockan innehåller en fot, då ger hon sig på de små tårna, så man får allt passa sig. Detta beteende är rätt vanligt hos kakisar. Men för det mesta biter inte den lilla damen nuförtiden.....men det är ju klart att smärtsamma lyckor förekommer.
Lite modigare och kaxigare har damen ifråga blivit. Hon är inte längre lika rädd för lillebrorsan Klumpe, sätter han sig på HENNES husse jagar hon helt enkelt iväg honom.
Kajsa har passat på att lägga lite ägg, både i husses famn och sedan i mattes famn. Dessutom har hon utsett matte till sin beskyddare, blir hon skrämd av något springer hon till matte.
Morgonvälling har blivit en passion, på morgonen SKALL hon ha välling annars koppar och studsar hon tills hon får den.....sen njuter hon, inte ens husse får röra henne när hon vilar efter att ha fått välling.....då är hon i VÄLLINGLANDET och har det gott. Mandarin och päron har kommit upp på hennes meny så hon börjar faktiskt även att äta frukt.